Efter några dagar i Kathmandu var det skönt att lämna storstadens trafik och fortsätta mot Chitwan. Jag hade sett fram emot den här delen av resan eftersom jag ville komma närmare Nepals natur och framför allt få chansen att se några av djuren som lever här. Redan när vi närmade oss området märktes skillnaden. Landskapet blev grönare, tempot lugnare och det kändes nästan som att vi hade lämnat den hektiska delen av Nepal bakom oss.
Chitwan National Park var självklart den stora anledningen till att vi åkte hit. Jag hade hört mycket om möjligheten att se noshörningar, krokodiler, apor och massor av fåglar, men det var framför allt tigern jag hoppades på. Att faktiskt få se en bengalisk tiger i det vilda kändes nästan för bra för att vara sant.
Vi gav oss ut tidigt på morgonen för vår safari. Det var fortfarande ganska lugnt och svalt ute och hela känslan var annorlunda jämfört med allt vi hade gjort tidigare under resan. Man sitter och åker långsamt genom naturen och försöker hela tiden upptäcka någonting mellan träden och gräset. Guiden stannade flera gånger och pekade ut saker som vi själva aldrig hade lagt märke till.
Vi fick se flera olika djur under safarin och det var riktigt roligt att bara sitta och vänta på vad som skulle dyka upp. Vi såg noshörningar på nära håll, olika fåglar och andra djur som rörde sig genom området. Men den stora höjdpunkten kom när vi faktiskt fick syn på en tiger.
Att se en tiger i verkligheten var en helt annan känsla än jag hade förväntat mig. Först var det nästan svårt att förstå vad vi faktiskt tittade på. Alla blev helt tysta och försökte få en så bra blick som möjligt utan att störa den. Tigern rörde sig genom vegetationen och försvann sedan långsamt igen. Det var en sådan stund där man nästan glömmer bort att ta bilder eftersom man bara vill stå kvar och titta.
Jag tror faktiskt att det var en av de mäktigaste djurupplevelserna jag haft på en resa. Det är något speciellt med att veta att djuret man tittar på faktiskt är helt vilt och att man inte vet om man kommer få se det igen. Vi hade tur den dagen och det gjorde hela Chitwan-upplevelsen ännu mer minnesvärd.
Noshörningarna var också en stor höjdpunkt. De ser nästan lite overkliga ut när man ser dem ute i naturen. Vi kunde komma ganska nära och bara sitta och titta på när de gick runt och åt. Det var samtidigt viktigt att komma ihåg att det är vilda djur och att man måste hålla avstånd och följa guidens instruktioner.
Jag tyckte även mycket om fågellivet i området. Det fanns fåglar överallt och när man väl började titta efter dem upptäckte man hur mycket liv som faktiskt fanns runt omkring. För mig som gillar fotografering blev det nästan som en extra bonus under safarin.
Utanför själva nationalparken var Chitwan också väldigt trevligt. Vi gick runt i området och tog det ganska lugnt mellan aktiviteterna. Det var en stor kontrast mot Kathmandu där det nästan alltid var människor, bilar och mopeder överallt. Här kunde man istället gå runt och njuta av grönskan och det lugnare tempot.
Maten var också en del av upplevelsen. Vi åt på några mindre restauranger och testade lokal mat. Efter en lång dag ute i naturen var det extra skönt att bara sätta sig ner, beställa något att äta och prata om allt vi hade sett under dagen.
Det jag gillade mest med Chitwan var egentligen kombinationen av äventyr och lugn. Under safarin kunde allt hända och man visste aldrig vad som skulle dyka upp. Sedan kunde man komma tillbaka och bara ta det lugnt resten av dagen.
Chitwan blev därför ett väldigt bra stopp efter Kathmandu. Jag hade fått uppleva en helt annan sida av Nepal och framför allt fått se djur som jag länge hade velat se i det vilda. Att vi dessutom lyckades se en tiger gjorde att Chitwan blev ett av de stopp jag kommer minnas längst från hela resan.
Efter några dagar kände vi att det var dags att fortsätta. Nästa stopp skulle bli Lumbini, en helt annan typ av plats. Efter djungel, safari och tigrar skulle vi nu fortsätta mot en av Nepals mest betydelsefulla religiösa platser.
Det kändes nästan som att resan fortsatte visa upp en ny sida av Nepal för varje stopp. Kathmandu hade gett oss storstad och kultur, Chitwan hade gett oss djungel och djurliv, och nu väntade Lumbini. Därifrån skulle resan fortsätta vidare mot Pokhara och så småningom Annapurna Base Camp.
Det här är mina favoriter
Jag rekommenderar att bo nära nationalparken. Det gör det enklare att komma iväg tidigt på morgonen och samtidigt skönt att ha nära tillbaka efter en lång dag ute i naturen.
💰 Prisnivå: $$Sauraha har flera enkla och mysiga caféer där man kan ta en kaffe eller kall dryck mellan aktiviteterna.
💰 Prisnivå: $1. Tigern – Den största höjdpunkten för mig. Att faktiskt se en vild tiger under safarin var en otrolig upplevelse.
2. Noshörningarna – Mäktigt att få se dem röra sig runt i naturen på nära håll.
3. Chitwan National Park – Ett fantastiskt område för safari, natur och fotografering.
4. Fågellivet – Det finns otroligt många fågelarter och mycket att upptäcka om man tar sig tid.
5. Sauraha – Ett bra område att bo i och utgå från när man vill upptäcka nationalparken.
Efter Kathmandu fortsatte vi söderut mot Chitwan. Det var riktigt skönt att lämna storstadens trafik och komma ut bland grönska och natur.
💰 Prisnivå: $$Efter Chitwan fortsätter resan mot Lumbini, en av Nepals viktigaste religiösa platser och en helt annan upplevelse än djungeln i Chitwan.
💰 Prisnivå: $$Det finns gott om mindre restauranger i Sauraha där man kan äta efter dagens safari. Jag föredrar de enklare lokala ställena där atmosfären är avslappnad.
Efter flera timmar ute i värmen var det extra skönt att sätta sig ner och äta något ordentligt.
💰 Prisnivå: $–$$Det går aldrig att veta vilka djur man kommer att få se. Ha tålamod och lyssna på guiden. Vi hade turen att faktiskt få se en tiger, vilket gjorde hela safarin oförglömlig.
Ta gärna med kamera, men glöm inte att lägga ner den ibland och faktiskt njuta av upplevelsen.