Upptäck Pokhara

Pokhara och Annapurna Base Camp – mitt stora äventyr i Himalaya

Efter Lumbini fortsatte resan mot Pokhara. Det var ett stopp jag verkligen hade sett fram emot eftersom Pokhara skulle bli utgångspunkten för en av resans största upplevelser – vandringen mot Annapurna Base Camp, även kallat ABC.

Redan när vi kom fram till Pokhara märktes det att staden hade en helt annan känsla än Kathmandu. Pokhara är betydligt lugnare och ligger vackert vid Phewa Lake med Himalayas berg i bakgrunden. Staden är dessutom full av restauranger, caféer, vandringsbutiker och små resebyråer som riktar sig till alla som kommer hit för trekking.

Innan vandringen passade vi på att upptäcka Pokhara. En av de trevligaste sakerna var att bara gå runt vid sjön och ta det lugnt. Efter alla tidigare stopp på resan var det skönt att ha några lugnare dagar innan vi skulle ge oss iväg upp i bergen.

Pokhara är verkligen en stad där man märker hur stor del vandringen och bergen är av hela området. Nästan överallt ser man människor med stora ryggsäckar, vandringskläder och utrustning. Det gjorde att förväntningarna inför Annapurna Base Camp bara blev större.

När det sedan var dags att börja vandringen var känslan helt annorlunda. Vi lämnade Pokhara bakom oss och började ta oss upp mot Himalaya. Landskapet förändrades hela tiden. I början var det mycket grönska, små byar, terrasserade odlingar och skog.

Det som gjorde vandringen speciell var att landskapet förändrades nästan varje dag. Ju högre vi kom desto mer förändrades vegetationen och temperaturen. Det blev tydligt att vi verkligen var på väg upp i bergen.

Vandringen var samtidigt betydligt mer krävande än jag hade förväntat mig. Det är inte bara höjden som gör Annapurna Base Camp utmanande. Man går långa sträckor varje dag, ofta upp och ner, och många av trapporna känns ordentligt i benen efter flera timmar.

Det var också intressant hur snabbt vädret kunde förändras. Ena stunden kunde solen skina och nästa stund kunde molnen dra in över bergen. När man kommer högre upp blir temperaturen dessutom betydligt lägre, särskilt på morgonen och kvällen.

En av de största skillnaderna mot vandringen var att man hela tiden hade ett mål framför sig. Annapurna Base Camp ligger högt uppe bland bergen och känslan av att långsamt närma sig målet gjorde att varje dags vandring kändes meningsfull.

Ju högre vi kom desto mer imponerande blev utsikten. De gröna dalarna försvann gradvis och ersattes av enorma bergssidor och snötäckta toppar. Det var svårt att förstå storleken på bergen innan man faktiskt stod där själv.

En annan sak jag uppskattade under vandringen var alla små teahouses längs vägen. Det var enkla boenden där man kunde äta, dricka något varmt och vila efter dagens vandring. Efter flera timmar på stigen kunde en varm måltid och en kopp te kännas som något av det bästa som fanns.

Ju närmare Annapurna Base Camp vi kom desto mer speciell blev atmosfären. Landskapet blev mer dramatiskt och bergen kändes enorma runt omkring oss. Man kunde verkligen känna hur långt bort från vardagen man hade kommit.

När vi till slut nådde Annapurna Base Camp var det en otrolig känsla. Efter flera dagars vandring stod vi där omgivna av Himalayas enorma berg. Det var svårt att förstå att vi faktiskt hade gått hela vägen dit.

Det jag framför allt minns från ABC är känslan av att vara fullständigt omgiven av berg. På bilder kan man se hur mäktiga Himalaya är, men det går inte riktigt att jämföra med att stå där själv. Bergen känns mycket större när man befinner sig mitt bland dem.

Morgonen vid Base Camp var också en av resans bästa stunder. Att vakna uppe i bergen och se hur ljuset förändrades över topparna var en upplevelse jag sent kommer att glömma.

Samtidigt var det en lättnad att veta att vi hade klarat vandringen upp. Men resan var inte över bara för att vi nått Base Camp. Vi skulle fortfarande ta oss ner igen, och även om nedstigningen på pappret låter enklare så kändes benen ganska slitna efter flera dagars vandring.

På vägen tillbaka fick vi återigen uppleva hur snabbt landskapet förändrades. De höga och karga bergen byttes gradvis mot skog, gröna dalar och mindre byar. Det var nästan som att gå genom flera olika klimatzoner under samma vandring.

När vi till slut kom tillbaka till Pokhara kändes staden nästan overkligt bekväm. Att få duscha ordentligt, äta god mat och sova i en riktig säng efter vandringen var något jag verkligen uppskattade.

Pokhara blev därför mycket mer än bara ett stopp på resan. Staden var både början och slutet på vårt stora Himalayaäventyr. Det var här vi förberedde oss inför vandringen och det var hit vi återvände efter att ha upplevt Annapurna Base Camp.

För mig var Annapurna Base Camp utan tvekan en av de största upplevelserna under hela resan. Det var fysiskt krävande, men samtidigt otroligt belönande. Kombinationen av vandringen, byarna, naturen och de enorma bergen gjorde att varje dag kändes speciell.

Efter Pokhara och Annapurna Base Camp var det dags att lämna Nepal. Nästa del av resan skulle ta oss tillbaka till Sydostasien och vidare till Laos. Nästa stopp blev därför Vientiane.