Upptäck Vientiane - Charmiga Laos

Vientiane

När jag kom till Vientiane fick jag direkt en känsla av att tempot här var helt annorlunda jämfört med många andra huvudstäder jag hade besökt i Sydostasien. Jag hade förväntat mig mer trafik, mer folk och ett betydligt högre tempo, men Vientiane kändes nästan förvånansvärt lugnt. Det första jag lade märke till var värmen. Luften var varm och fuktig och redan efter en kort promenad kunde man känna hur kläderna började fastna mot kroppen. Samtidigt gjorde värmen nästan att staden kändes ännu mer avslappnad. Det var ingen stad där jag kände att jag behövde stressa från den ena sevärdheten till den andra.

Det var faktiskt en ganska skön känsla att bara komma fram, lämna mina saker på boendet och sedan gå ut och börja upptäcka staden till fots. Jag tycker ofta att det är när man promenerar utan något speciellt mål som man får den bästa känslan för en ny plats. I Vientiane gick jag runt bland mindre gator, förbi gamla byggnader, tempel, små butiker och caféer. Det var en ganska stor kontrast mot de mer hektiska städerna i regionen. Trafiken fanns absolut där, men den upplevdes inte alls lika stressig. Det var betydligt enklare att gå runt och jag behövde inte hela tiden tänka på bilar och mopeder som kom från alla håll.

Något jag verkligen uppskattade var blandningen mellan det gamla och det nya. På ena sidan kunde jag gå förbi en buddhistisk byggnad eller ett äldre hus med tydliga franska influenser, och några minuter senare sitta på ett modernt café med en kall dryck framför mig. Vientiane har en speciell blandning av laotisk kultur och fransk kolonial historia som märks ganska tydligt när man går runt i staden. Det är inte nödvändigtvis en stad där varje gata är spektakulär, men det är just detaljerna och stämningen som gjorde att jag tyckte om att promenera runt.

En av de saker jag verkligen ville se var Patuxai. Jag gick dit under dagen och det var ganska varmt, men det var definitivt värt promenaden. Byggnaden är imponerande när man står framför den och från toppen får man en bra utsikt över staden. Det som slog mig när jag stod där uppe var hur låg och utspridd Vientiane faktiskt är. Man ser inte en enorm skyline eller en massa höga byggnader, utan snarare en stad som breder ut sig ganska lugnt. Det passade väldigt bra med den bild jag hade fått av Vientiane efter att ha gått runt där ett tag.

Jag besökte även Pha That Luang, som är en av de platser jag tycker att man verkligen bör se när man är i Vientiane. Det är en helt annan känsla än vid Patuxai och det var intressant att se hur mycket den religiösa kulturen är en del av staden. Jag tycker personligen att det blir mycket roligare att besöka sådana platser när man inte bara går dit, tar en bild och går vidare, utan faktiskt tar sig tid att gå runt och titta på detaljerna och känna av atmosfären.

Promenaderna längs Mekongfloden blev också en av mina favoritdelar av Vientiane. På dagen kan värmen göra det ganska jobbigt att gå längre sträckor, men framåt kvällen blir det betydligt behagligare. När solen börjar gå ner förändras hela området. Fler människor kommer ut, små matstånd öppnar upp och det blir mer liv längs floden. Jag tyckte om att bara gå runt där utan att egentligen ha något särskilt mål. Det kändes mer som att man fick se en del av det vanliga livet i staden istället för att bara besöka ännu en turistattraktion.

Maten var också en stor del av upplevelsen. Jag åt på flera mindre restauranger och matställen under tiden jag var där och uppskattade verkligen att det gick att hitta god mat utan att behöva spendera särskilt mycket pengar. Det jag gillade mest var de mindre ställena där det inte kändes som att allt var anpassat för turister. Det var skönt att kunna slå sig ner, beställa något lokalt och bara sitta och titta på livet runt omkring. Efter några timmar ute i värmen var det dessutom väldigt skönt att hitta ett ställe med fläkt eller AC och få sätta sig ner en stund.

Caféerna blev nästan lika viktiga som sevärdheterna för mig. Vientiane har många små och mysiga caféer och jag tyckte om att lägga in pauser under dagarna. I stället för att försöka hinna se allting på en gång kunde jag gå runt ett tag, hitta ett café, beställa en kaffe eller något kallt att dricka och sedan fortsätta senare. Det gjorde att dagarna aldrig kändes stressiga. Samtidigt var det nästan nödvändigt att ta sådana pauser eftersom värmen kunde bli ganska intensiv, särskilt mitt på dagen.

Trafiken var däremot något jag behövde vänja mig vid. Även om Vientiane kändes betydligt lugnare än många andra asiatiska storstäder var det fortfarande mycket mopeder och bilar på vissa vägar. Jag föredrog definitivt att promenera på de mindre gatorna där tempot var lugnare. När jag behövde ta mig längre sträckor var det enklare att använda transport istället för att försöka gå hela vägen i värmen. Men för att upptäcka själva centrum tyckte jag att promenader var det bästa sättet.

Det jag framför allt tar med mig från Vientiane är känslan. Det är inte en stad som jag tycker att man behöver stressa igenom på en dag. Tvärtom tror jag att staden passar bäst om man ger den lite tid. Gå runt på morgonen eller senare på eftermiddagen, ta en lång lunch, sätt dig på ett café när värmen blir för mycket och gå sedan ut igen när solen börjar gå ner. Det var just det lugna tempot som gjorde Vientiane speciellt för mig.

Efter några dagar kände jag att jag hade fått en bra bild av staden. Jag hade hunnit se de viktigaste platserna, äta god mat, promenera längs Mekongfloden och framför allt bara ta det lugnt. Vientiane kanske inte är destinationen för den som vill ha ett fullspäckat schema från morgon till kväll, men för mig var det precis det som gjorde staden så trevlig. Det blev en plats där jag kunde sakta ner lite, njuta av värmen och verkligen ta in miljön innan det var dags att resa vidare genom Laos.