Upptäck Meghalaya

Från Varanasi till gröna Meghalaya

Efter några intensiva dagar i Varanasi var det dags att resa vidare. Jag hade upplevt en av de mest speciella och kaotiska platserna på resan och kände att jag behövde en helt annan miljö. Nästa stopp blev Meghalaya i nordöstra Indien. Det var nästan svårt att förstå att jag fortfarande befann mig i samma land. Från de trånga gränderna, trafiken och människomassorna i Varanasi kom jag nu till gröna berg, vattenfall och mycket lugnare omgivningar.

Det första jag lade märke till var naturen. Meghalaya är otroligt grönt och landskapet förändras hela tiden när man kör genom området. Vägarna slingrar sig mellan bergen och på många ställen får man utsikt över djupa dalar och gröna sluttningar. Efter att ha varit omgiven av människor nästan hela tiden i Varanasi var det väldigt skönt att bara kunna sitta och titta ut genom bilfönstret.

Jag spenderade mycket tid med att åka runt och upptäcka olika delar av området. Det var inte bara själva destinationerna som var intressanta utan även resorna mellan dem. Ibland stannade vi längs vägen för att ta bilder eller bara njuta av utsikten. Tempot var mycket lugnare och jag kände att jag faktiskt kunde ta in landskapet istället för att hela tiden tänka på nästa sevärdhet.

En av sakerna jag uppskattade mest var alla vattenfall. Vattnet, bergen och den täta grönskan skapade en miljö som kändes väldigt långt från den bild många kanske har av Indien. På vissa platser kunde jag bara stå och titta ut över landskapet och tänka på hur stor kontrasten var mot resten av resan.

Jag tyckte också om att promenera runt och upptäcka mindre områden. Det fanns inte samma stress som i de större städerna och det var skönt att kunna gå runt utan att hela tiden behöva tänka på trafik. Luften kändes också annorlunda och det var en väldigt välkommen förändring efter värmen och intensiteten längre söderut och i Varanasi.

Meghalaya blev framför allt en plats där jag kunde sakta ner. Efter alla starka intryck tidigare under resan behövde jag inte fylla varje dag med aktiviteter. Ibland var det nästan lika trevligt att bara sitta ner, dricka något och titta på bergen. Det var en av de första gångerna under resan där jag verkligen kände att jag kunde ta det lugnt.

En annan sak jag gillade var maten. Jag testade olika lokala rätter och åt både på mindre restauranger och enklare ställen längs vägen. Maten kändes ofta enkel men väldigt god. Jag tycker att det är just sådana måltider man kommer ihåg från en resa, när man sitter på ett mindre ställe efter en lång dag och bara beställer något utan att riktigt veta vad man får.

Efter Meghalaya fortsatte resan söderut genom Indien. Jag hade redan upplevt väldigt många olika miljöer under resan, men nästa del skulle bli ännu en stor förändring. Jag åkte vidare mot Kerala och framför allt Munnar och Alleppey.

Munnar var något jag verkligen hade sett fram emot. Efter att ha varit i olika delar av Indien var det häftigt att komma upp bland bergen igen. Det första som slog mig var alla teplantager. De gröna kullarna med tebuskar som följde landskapet gjorde att området nästan såg overkligt ut.

Jag tyckte väldigt mycket om att åka runt i Munnar. Vägarna gick upp och ner genom bergen och nästan varje gång man kom runt en kurva dök det upp en ny utsikt. Det var en sådan plats där jag ofta ville stanna bara för att ta en bild. Samtidigt var det skönt att inte behöva stressa eftersom själva vägen och landskapet var en stor del av upplevelsen.

En av mina favoritdelar var att bara promenera bland teplantagerna. Det var lugnt och grönt och kändes väldigt långt från storstäderna jag hade besökt tidigare. Jag hade kameran med mig nästan hela tiden eftersom ljuset och landskapet förändrades hela tiden.

Munnar hade också ett mycket behagligare klimat än flera av de andra platserna jag hade varit på. Efter värmen i bland annat Varanasi var det nästan en lättnad att komma upp i bergen där luften kändes svalare. Jag kunde vara ute längre utan att bli helt slut av värmen.

Efter Munnar fortsatte jag mot Alleppey, som blev ännu en helt annan upplevelse. Här byttes bergen och teplantagerna mot vatten, palmer och Keralas berömda backwaters. Det var svårt att inte bli imponerad första gången jag såg hur kanalerna slingrade sig genom landskapet.

Att åka båt genom backwaters i Alleppey var definitivt en av resans höjdpunkter. Tempot blev extremt lugnt och det var nästan motsatsen till Varanasi. Jag satt på båten och såg små byar, palmer, hus och människor längs vattnet medan båten långsamt tog sig fram.

Det jag gillade mest var hur vardagslivet fortfarande pågick runt omkring. Det var inte bara en turistupplevelse. Man kunde se människor som arbetade, barn som lekte och familjer som levde sina vanliga liv längs vattnet. Det gjorde att båtturen kändes mer som att få se en annan sida av Kerala än att bara åka runt och titta på landskapet.

Jag tyckte också om kvällarna i Alleppey. Efter en dag på vattnet var det skönt att gå runt lite, äta något och bara ta det lugnt. Kerala hade en väldigt annorlunda känsla jämfört med norra Indien. Det var grönt, fuktigt och lugnt och jag kände verkligen att resan hade bytt tempo igen.

Munnar och Alleppey blev därför två av de platser jag uppskattade mest under den här delen av resan. Munnar för bergen och teplantagerna och Alleppey för backwaters och det lugna livet runt vattnet. Kontrasten mellan de två platserna gjorde också resan genom Kerala extra rolig.

Det jag framför allt tar med mig från Meghalaya och Kerala är naturen. Efter att ha spenderat mycket tid i städer och på platser med mycket människor var det otroligt skönt att komma ut bland berg, vatten och grönska. Det gav resan en helt annan balans.

När det sedan började bli dags att lämna Kerala kändes det nästan lite tråkigt. Jag hade gått från Varanasis intensitet till Meghalayas berg och vidare till Munnars teplantager och Alleppeys backwaters. Det var ännu en påminnelse om hur otroligt varierat Indien är.

Nästa del av resan skulle fortsätta vidare genom Indien, men Meghalaya, Munnar och Alleppey kommer definitivt vara några av de platser jag minns bäst. Framför allt för känslan av att kunna sakta ner, njuta av naturen och bara låta resan ta sin tid.