Upptäck Kathmandu

Tillbaka i Asien – Kathmandu

Efter Agra var det dags att lämna Indien och fortsätta resan mot Nepal. Det kändes nästan som att börja på en helt ny resa igen. Jag hade under en längre tid rest runt i Indien och hunnit uppleva väldigt olika delar av landet, så att komma till Kathmandu och Nepal innebar en ganska stor förändring. Framför allt märktes det på landskapet, luften och känslan runt omkring.

När jag kom fram till Kathmandu var det första jag lade märke till att staden var väldigt livlig. Det var människor överallt, bilar, mopeder, små butiker och restauranger längs gatorna. Samtidigt fanns det något väldigt charmigt i kaoset. Kathmandu kändes intensivt, men på ett annat sätt än många av de indiska städerna jag hade besökt.

Jag tyckte framför allt om att gå runt i de mindre gatorna. Det var där jag fick den bästa känslan för staden. På vissa platser kunde jag gå förbi små tempel och gamla byggnader, medan nästa gata var full av caféer, souvenirbutiker och restauranger. Kathmandu har verkligen en blandning av gammalt och nytt som gör staden intressant att upptäcka till fots.

En av de första platserna jag besökte var Kathmandu Durbar Square. Det var en av de platser där jag verkligen kände hur mycket historia som finns i staden. Att gå runt bland de gamla byggnaderna, templen och innergårdarna gav en helt annan känsla än att bara gå runt bland vanliga stadsgator.

Jag besökte även Swayambhunath, ofta kallat Monkey Temple. Vägen upp innebar en hel del trappor, men när man väl kom upp fick man en fantastisk utsikt över Kathmandu. Det var också väldigt intressant att se aporna som rörde sig runt området. Man behöver definitivt hålla koll på sina saker där eftersom aporna gärna undersöker sådant som ligger framme.

Utsikten från Swayambhunath var en av de saker jag uppskattade mest. Kathmandu är en ganska tät och kaotisk stad från marknivå, men när man kommer upp och ser staden ovanifrån får man en helt annan bild. Man kan se hur enormt området faktiskt är och hur bergen omger dalen.

En annan plats som jag verkligen ville besöka var Boudhanath Stupa. Det var en av de platser i Kathmandu där jag tyckte att atmosfären var extra speciell. Den stora stupan ligger mitt bland staden och runt omkring finns restauranger, caféer, butiker och kloster.

Jag tyckte om att bara gå runt stupan och titta på människorna. Det var både lokalbor, munkar och resenärer som rörde sig runt området. Till skillnad från vissa andra turistattraktioner kändes det inte som en plats där man bara skulle ta en bild och gå vidare. Det var mer en plats där man kunde stanna en stund och bara ta in atmosfären.

Kathmandu hade också en helt annan cafékultur än jag hade väntat mig. Efter många dagar med indisk mat och intensiv sightseeing var det faktiskt väldigt skönt att kunna hitta ett café, beställa en kaffe och sätta sig ner med datorn eller bara planera nästa del av resan.

Eftersom jag gillar att kombinera resande med teknik och arbete var Kathmandu också en ganska intressant stad ur det perspektivet. Det gick att hitta lugna ställen där man kunde sitta några timmar och jobba. Det gjorde staden extra intressant för mig eftersom jag kunde kombinera sightseeing med lite arbete och planering av resten av resan.

Maten i Kathmandu var också något jag uppskattade mycket. Jag provade bland annat momo, som är en av de rätter jag verkligen förknippar med Nepal efter resan. Det finns många olika varianter och det blev snabbt något jag gärna beställde när jag ville ha något enkelt men riktigt gott.

Jag gillade även de mindre restaurangerna där man kunde sätta sig ner utan att det kändes särskilt turistigt. Priserna var ofta ganska rimliga och det gick att äta bra utan att spendera särskilt mycket pengar.

Thamel blev också en naturlig del av vistelsen. Området är väldigt turistiskt och det finns nästan allt man kan tänka sig där: restauranger, caféer, hotell, butiker och resebyråer. Det är kanske inte den lugnaste delen av Kathmandu, men det är samtidigt väldigt praktiskt om man vill planera en resa vidare i Nepal.

Jag märkte ganska snabbt att många resenärer i Kathmandu hade planer på trekking eller andra äventyr i bergen. Det gjorde att hela staden nästan kändes som en utgångspunkt för resten av Nepal. På caféerna satt människor och planerade vandringar, bokade transporter och diskuterade olika rutter.

Det gjorde mig självklart ännu mer sugen på att upptäcka mer av landet. Efter att ha rest genom flera stora asiatiska städer var det något speciellt med tanken på att lämna staden och komma ut bland bergen och naturen.

Trafiken i Kathmandu var däremot något man behövde vänja sig vid. Det kunde vara mycket folk och fordon på samma gång och vissa gator var ganska trånga. Jag föredrog därför att promenera när det var möjligt och använda transport när jag behövde ta mig längre sträckor.

En sak jag verkligen uppskattade var att Kathmandu kändes som en stad där man kunde spendera flera dagar utan att behöva stressa igenom alla sevärdheter. Man kunde ha en dag med tempel och historiska platser, en annan dag med caféer och shopping och sedan använda staden som bas för att planera nästa del av resan.

Kathmandu blev därför en ganska perfekt övergång från Indien till Nepal. Jag fick fortfarande den där klassiska känslan av Asien med mycket människor, trafik, matstånd och liv på gatorna, men samtidigt började landskapet och kulturen kännas annorlunda.

Det som framför allt stannade kvar hos mig var känslan av att Kathmandu inte bara var en destination i sig, utan också början på något större. Staden kändes som porten till resten av Nepal. Ju längre jag var där, desto mer började jag tänka på bergen, nationalparkerna och alla platser som väntade utanför staden.

Efter några dagar kände jag därför att det var dags att lämna Kathmandu och fortsätta söderut. Nästa stopp skulle bli Chitwan, där fokus skulle flyttas från tempel, stadsliv och caféer till natur, djurliv och nationalpark. Det var en helt annan sida av Nepal som jag verkligen såg fram emot att uppleva.